Flödesmätning i Kiladalen

Nedan kommer ett urval på arter som har observerats på den här platsen efter 2017, det kan både vara livskraftiga som rödlistade arter. Observationerna är hämtade från SLU Artdatabanken där privatpersoner kan rapportera in fynd av arter. De som omnämns här är bara en bråkdel av de arter som finns att söka på i Artdatabanken, men som vi valt att lyfta för att visa en del av den biologiska mångfald som finns i Kiladalen.

Vad är biologisk mångfald?

Biologisk mångfald är ett begrepp som rymmer allt liv på jorden. När man pratar om biologisk mångfald syftar man på den rikedom av variation som finns i naturen. Alltifrån olika arter, varierande ekosystem och genetiska skillnader. Biologisk mångfald kan vara skogar, våtmarker, sjöar, vitsippor, talltitor, hjortron, insekter, björnar och mycket mer.

Utter (Lutra lutra): Utter finns nästintill i hela landet men är klassad som nära hotad (NT) enligt den svenska rödlistan 2020. På grund av utdikning av sjöar och våtmarker, utbyggnad av vattendrag, jakt och miljögifter som PCB och PFOS minskade utterstammen kraftigt under 1950-talet. Den stora populationsminskningen ledde till att arten fredades från jakt och ett åtgärdsprogram startades upp. Inventeringar under 1990-talet och framåt har sedan visat att utterbeståndet har återhämtat sig och individer har upptäckts i områden där den tidigare inte funnits. År 2006 uppskattades populationen till 1600–2000 individer. Miljögifter i utter 1970-2021.pdf (lansstyrelsen.se)

Havsörn (Haliaeetus albicilla): Havsörn är Sveriges största rovfågel som kan bli uppemot 2,5 meter mellan vingspetsarna och klassas idag som nära hotad (NT). Under 1900-talet var havsörnen påväg att bli utrotad två gånger. Första gången till följd av förföljelse och andra gången på grund av miljögifter som till exempel PCB och DDT som försämrade fortplantningen under 1960- och 70-talet. Innan försöken till att utrota arten på 1800-talet finns det försiktiga beräkningar på att åtminstone 500 häckande par funnits som sedan minskade till ca 35–40 par vid ostkusten när den blev fredad 1924. Intensiva stöd- och skyddsåtgärder ledde till att arten även kunde återhämta sig efter miljögifternas effekter på havsörnspopulationen och idag finns det åtminstone 400 häckande par runtom i Sverige. Havsörn – Artfakta från SLU Artdatabanken

Pilgrimsfalk (Falco peregrinus): Pilgrimsfalken finns utbredd över hela världen med 19 häckande raser. En av dessa häckar i Sverige och är klassad som nära hotad (NT). Precis som med havsörnen minskade arten kraftigt under mitten av 1900-talet till följd av den ökade användningen av bekämpningsmedel (DDT, aldrin och dieldrin) inom jordbruket. På 15 år sjönk antalet kända häckande par från 350 år 1950 till 35 år 1965. Naturskyddsföreningen startade Projekt Pilgrimsfalk under 1970-talet med faunavårdsåtgärder som inbegrep avel, maskinkläckning av giftskadade ägg och utsättning av ungar. Projekt Pilgrimsfalk tros ha räddat arten från att ha blivit utrotad i hela södra Sverige. Sedan dess har populationen ökat och den totala stammen beräknades vara minst 275 par 2010.

Tillbaka